bluejeanbaby

Idag promenerade jag. . . ja en sån där promenad när man bara går. Man tittar sig inte omkring, man lyssnar inte riktigt på musiken i öronen.
Å så plötsligt händer det.
Journeys "Don't stop belivin" börjar spelas i min ipod.
Å det häftiga är detta uppvaknande.

Jag tittar mig omkring och ser hur jag promenerar längs vattnet, hur vågorna lite lätt skvalpar upp på kanten. Hur vacker den omgivande skogen är, hur solens strålar värmer min lilla kropp, hur den ytterligare plockar fram en, två eller varför inte hundra nya fräknar i mitt ansikte. Hur vinden lätt svalkar och får mitt hår att blåsa lite sådär som Carolas gjorde när hon vann melodifestivalen med fångad av en stormvind.

Å de konstigaste av allt var känslan i mig. Känslan av att jag är oövervinnelig, att jag är störst bäst och vackrast i hela världen. Att jag, just jag är så jävla bra. Just nu, just här är jag tamefan bäst i hela världen.

Sen tog låten slut och jag var hemma och känslan borta.
Men jag kommer nog ändå sova rätt gott men vetskapen om att för några få minuter idag levde jag, och jag ägde hela världen !