bluejeanbaby

Staden sover så tyst.
Önskar jag kunde säga detsamma om mig.


Men jag har hamnat på den här evighetslånga gatan
för att söka efter;
en tunnel under den bittra sanningen,
eller en osynlig bro som jag inte ramlar igenom.


Jag vet inte hur mycket jag klarar av att du öppnar upp mig.
För ju mer du lär dig desto mer delar vi.
Vi var världar ifrån varandra och och du förstår det var så mycket lättare då.
För nu vet jag vad vi aldrig kan få och det är så orättvist.


Jag menade aldrig nåt med det mesta av dom fina ord jag sa.
Men jag ville att du skulle tro det. 
Men att säga att det spelar ändå ingen roll, allt är meningslöst. 


För dom som vi låter lära känna våra hjärtan allra mest  
är alltid dom som vi aldrig lyckas hålla kvar.


Kan du inte se hur du förstör mig?
Jag klarar inte av ett avslut.
Men våga inte undvika mig!
Det dödar mig samtidigt som det får mig att orka vidare.


För nu vet jag vad vi aldrig kan få och det är så orättvist.