bluejeanbaby

Så långt som det är 
är så långt som det går 
Du blir till ett sår  
av timmar och år  
Mer vilse nu än nånsin  
genom decembers snår 
Det är sent och vått och längtan är svår  






Åh jag vandrar  i ett vinterregn 
Ett regn som svalkar sanningen 
Ett regn som sköljer dumheten 
som vandrar  i ett vinterregn  

Kanske är det dom män
jag aldrig borde mött 
som lovade sött men bara gjorde mej trött  
Som gör att jag känner 
känner att jag inte är den som jag trodde jag var  

Så långt som det är 
är så långt som det var  
en himmel och ett hav mer än vad jag klarar av  

Kanske är jag förvirrad berusad och sjuk 
men du jag har aldrig kännt mig  så ensam som nu