Cause I'm still mad as hell . .
It's to late to make it right I probably wouldn't even if I could . .
Känner ni igen den där känslan av att ni står på era knän, ni vet att ni har gjort fel och att hur många gånger ni än ber om ursäkt så räcker det inte till så istället säger ni ingenting. Man sitter där och väntar, väntar på ett bättre tillfälle väntar på att man plötsligt ska få en uppenbarelse av hur man ska be om förlåt hur man ska kunna ställa saker och ting till rätta och så precis när man börjar få ordning på sin tunga och försöka få ur sig någonting, hjärtat är lika tungt och svart som det bara kan bli så plötsligt BOOOM PANG , säger han nånting som får dina kinder att snabbt anta en hotande röd nyans och du känner hur röken börjar pysa från både öron och näsa . Här har du haft svårt att sova på nätterna, samvetet har tyngt dig till de yttersta och plötsligt jublar du över att du aldrig hann säga de där svåra ordet förlåt för det var helt enkelt inte värt det. . . Fast egentligen så visste du ju om allt de där som sas de var bara de att inte hade blivit "sagt" som får dig att rusa i ren förbannelse. . Du vet att du gjort fel och du förbannar dig själv, men plötsligt ser du till dig själv och nöjer dig med att du iallafall aldrig varit oärlig eller likgiltig, du vet om att du är impulsiv intensiv och full av liv. Det är ju så lätt att göra fel då, man gör innan man tänker men det är ju bara sån du e . . . men du är inte falsk inte oärlig och du skulle aldrig komma på tanken att gå bakom någons rygg, inte ens det gamla beprövade "jag ljuger inte jag bara inte berättar sanningen" är ett uttryck du använder dig av.
Helt plötsligt inser du att du borde ge dig själv en klapp på axeln, för hur fel du än hamnade hur mycket du än ångrade dig så inser du att du iallafall kan gå därifrån med rak rygg och säga "jag gjorde fel och det vet jag men jag har mitt samvete kvar tillsammans med en gnutta självrespekt"
Kanske är det dags för dig att börja sova på nätterna för du har inte gjort mer fel än att de kan bli rätt igen frågan är bara om rätt någonsin kan vara rätt för någon som inte längre håller sig till dom begreppen. . . som någonstans på vägen tappade både hjärna själ och drömmar . . men till vilket pris?
" å jag sa de här e hur jag är, jag kommer alltid vara sån här så kom och ta mig eller låt bli för sån här e jag , å de vill jag förbli. Jag sa kom och ta mig eller låt bli för sån här e jag, å de vill jag förbli. "
Känner ni igen den där känslan av att ni står på era knän, ni vet att ni har gjort fel och att hur många gånger ni än ber om ursäkt så räcker det inte till så istället säger ni ingenting. Man sitter där och väntar, väntar på ett bättre tillfälle väntar på att man plötsligt ska få en uppenbarelse av hur man ska be om förlåt hur man ska kunna ställa saker och ting till rätta och så precis när man börjar få ordning på sin tunga och försöka få ur sig någonting, hjärtat är lika tungt och svart som det bara kan bli så plötsligt BOOOM PANG , säger han nånting som får dina kinder att snabbt anta en hotande röd nyans och du känner hur röken börjar pysa från både öron och näsa . Här har du haft svårt att sova på nätterna, samvetet har tyngt dig till de yttersta och plötsligt jublar du över att du aldrig hann säga de där svåra ordet förlåt för det var helt enkelt inte värt det. . . Fast egentligen så visste du ju om allt de där som sas de var bara de att inte hade blivit "sagt" som får dig att rusa i ren förbannelse. . Du vet att du gjort fel och du förbannar dig själv, men plötsligt ser du till dig själv och nöjer dig med att du iallafall aldrig varit oärlig eller likgiltig, du vet om att du är impulsiv intensiv och full av liv. Det är ju så lätt att göra fel då, man gör innan man tänker men det är ju bara sån du e . . . men du är inte falsk inte oärlig och du skulle aldrig komma på tanken att gå bakom någons rygg, inte ens det gamla beprövade "jag ljuger inte jag bara inte berättar sanningen" är ett uttryck du använder dig av.
Helt plötsligt inser du att du borde ge dig själv en klapp på axeln, för hur fel du än hamnade hur mycket du än ångrade dig så inser du att du iallafall kan gå därifrån med rak rygg och säga "jag gjorde fel och det vet jag men jag har mitt samvete kvar tillsammans med en gnutta självrespekt"
Kanske är det dags för dig att börja sova på nätterna för du har inte gjort mer fel än att de kan bli rätt igen frågan är bara om rätt någonsin kan vara rätt för någon som inte längre håller sig till dom begreppen. . . som någonstans på vägen tappade både hjärna själ och drömmar . . men till vilket pris?
" å jag sa de här e hur jag är, jag kommer alltid vara sån här så kom och ta mig eller låt bli för sån här e jag , å de vill jag förbli. Jag sa kom och ta mig eller låt bli för sån här e jag, å de vill jag förbli. "
Kommentarer
Trackback