en liten saga .
jag har alltid trott att om man kysser en groda så kanske om du har tur att den förvandlas till en prins, ja och sen såklart att ni lever lyckliga i alla era dagar. för så är det ju sagt, så har vi blivit lärda i sagornas värld. alla prinsessor hittar tillslut sina prinsar.
men jag visste inte att det kunde fungera "the other way around".
du tror att du funnit prinsen , (utan att kyssa grodan) lycklig som aldrig förr trycker du försiktigt dina mjuka läppar mot prinsens läppar. Ja självklart uppstår det magi, det liksom sprakar och knastrar och vips! plötsligt är allt du ser framför dig en kvackande slämmig padda som med snabba steg hoppar ut ur rummet för att ta skydd i någon halvdöd sjö, där den kan smälta in och gömma sig för att aldrig mer bli funnen.
varför har ingen berättat den sagan för mig?! varför har ingen talat om för mig att jag bör akta mig för prinsar eftersom dom egentligen är förklädda paddor.
Det är ingen ide att åka till träsket för att leta efter dom för har dom en gång blivit padda kommer dom aldrig igen kunna bli prins.
Eller kanske var det så att jag inte var någon prinsessa, bara en vanlig dödlig som läst alldeles för många sagor med lyckliga slut.