bluejeanbaby

Har ni tänkt på hur snabbt sanning blir lögn och hur fort lögnen blir till sanning.
Ibland undrar man hur mytomaner är funtade men om man tänker efter är vi nog alla lite mytomaner ibland. Hur många har inte någon gång gjort något som man inte vågat talat om, kanske ljugit eller bara undanhållit sanningen men ju längre tiden går desto mer börjar man tro på sin egen lögn. Man ljuger inte bara för någon eller några andra utan lika mycket för sig själv, oftast så pass mycket och så pass länge att man tillslut tror att det man sagt är sanningen.

Vad jag också vet är att hur mycket man än försöker att undanhålla en sanning eller för den delen ljuga så har sanningen en förmåga att i slutändan alltid komma fram. Speciellt om det finns andra än en själv som vet om sanningen.
För man brukar ju säga så, "lika bra att vara ärlig för sanningen, kommer alltid fram." Jo den har man hört. . . men . . . lögnen är en så mycket bättre vän än sanningen.

För många många år sedan fick jag smaka på den medicinen ordentligt. Jag gick på gymnasiet och var tillsammans med en av mina första pojkvänner ( inte för att jag haft allt för många men iallafall) :] förhållandet tog slut så småningom och efter mycket fram och tillbaka så förblev vi skilda åt.
Misstaget var iallafall att under den här "tillochfrån" perioden "råkade" jag hamna i säng med killens allra bästa kompis (hur man nu råkar det) dessutom ett ännu större misstag --> i mitt ex säng. Ja, vad säger man? allt eller inget förmodar jag.
Det var egentligen aldrig något snack om saken, båda insåg sitt misstag och vi beslutade att knipa käft.
Tiden gick och samvetet bleknade lite grann för varje dag som gick. Ja halvåret hann passera innan vi hamnar på en gemensam fest varpå det var en rejäl fylla bland alla inblandade och ja ni kan ju gissa, sanningen skreks ut i ett högljutt fyllevrål (inte från mig kan jag lova) utan från en kompis till mitt ex kompis. vad för man? erkänner? förnekar? fortsätter en lögn som redan gjorde sig påmind varje gång man såg honom.
Nä, jag fick stå där i skamvrån och erkänna mitt brott.
Och nej det slutade inte bra, men vad kunde jag väntat mig, I screw up --> I deal with it.
Men jag lärde mig mycket! NR1 : Sanningen kommer alltid fram, tyvärr. Kanske du aldrig har tänkt att berätta den men andra har inte samma disciplin. 2. lita aldrig på någon annan än dig själv för du kan aldrig kontrollera vad dom säger eller gör. 3. Livet är hårt,

- för inte är sanningen vacker
nej, snarare är han grotesk
inte är sanningen ljuvlig och ren
nej, snarare bitter och besk
så vände han hem till lögnen igen
som slöt honom i sin famn
där glömmer han genast sanningen
då lögnen viskar hans namn
för vem vill inte fördöma
det som är hårt att ta
sin sanning ville han glömma
så nu vet han inte vem han var -