När man inte förstår,


Det är söndageftermiddag ännu en gång, dagen har jag spenderat på soffan, tittat på film efter film,
jag tror inte jag haft en sån dag sedan 2 år tillbaka kanske, sån dag där man gör absolut ingenting mer än degar på soffan, äter en massa snask och halvsover.
Livet just nu är ett enda stort kaos, jag orkar inte ens tänka på det, så jag gör som jag alltid gjort hela mitt liv.
jag flyr, lägger benen på ryggen och springer det fortaste jag bara kan. 

I torsdags hade jag och Frida en afterwork i stan, mysigt. synd att man inte gör sånt oftare.
Kenny och DG mötte upp oss på utekompagniet och bjöd på vin, supernaaaaj.

Det värsta jag vet är när vänner bara vänder en ryggen utan minsta lilla förklaring,
sakta men säkert slutar dom att höra av sig, svarar inte när man ringer, och är allmänt kort i ton så som att "jag har noll intresse att prata med mig",
tankarna går runt, runt, vad har jag gjort, vad är det för fel? Where did we go wrong.
Att ens vän inte ens kan tala om vad som hänt, vad som gäller, istället står man där som ett dumt fån.
ja, sånt är verkligen det värsta jag vet.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback